Prinsessans isdans (från sjukupproret)

Det här är inget tal. Det är en isdans…

Prinsessan som hade börjat skriva ett isblått tal som inte skulle lämna någon oberörd, som skulle få t.o.m. allianspolitiker att gråta, föll mitt under en piruett.

De bästa konståkarna i elitklass klarar av trippelhopp, de svingar sig högt upp och snurrar tre snabba varv innan de landar elegant på isen. Sessan försökte sig på ett tiofaldigt hopp. Det säger sig självt att det bara kunde sluta på ett sätt: kraschlandning.

Livet kom emellan, talet sprack, livet gick sönder, isen brast, och kvar fanns bara spillror. Som så många gånger förr.

En djup mörk avgrund öppnades, sessan sögs ner i vaken, höll på att drunkna, kämpade sig mot ytan, ville upp och dansa igen. Dansa på den blåskimrande isen.

Det finns inga skyddsnät omkring mig,

faller jag så är fallet handlöst

ända ner till underjorden

där sker inga under.

Där är det bara svart, tomt och kallt.

Så är det för många i vårt land idag. För människor som har utförsäkrats eller fösts in i Fas3. För ”verklighetens folk” (som jag härmed snor patentet på!). För oss som lever i den vanliga verkligheten.

Jag brukar i debatten få höra från allianshåll att jag behöver vakna upp till verkligheten. Men jag är redan där. Det är de som sover som behöver vakna…

För ”overklighetens folk” är tillvaron nämligen betydligt glassigare.

Jag tänker på tv-reklamen för några år sen, med blå vackra skymningsbilder, svensk sommar när den är som bäst, illustrerat av en sång: ”små, lätta moln ser jag på din himmel”, den slutar med orden: ”dina färger var blå”.

Alliansens himmel är alltid klarblå, där svävar bara några små cumulusmoln som utlovar fortsatt vackert väder, oavsett hur det ser ut i resten av landet. Och hur ser det ut där då? Det haglar, snöar, hällregnar och åskar kring verklighetsfolket.

Men alliansen, här även kallad Blå Band (på grund av den vattniga soppan till politik), slår blå dunster i många blåögda blickar. De är som blåmusslor: tiger om det finstilta, säger inte hela sanningen, kniper käft om det viktigaste. Där finns inga pärlor att hämta.

De framställer sin politik som så oskyldigt blå som en blåsippa. ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.” Nej, sipporna niger inte, och inte heller är det vår. Det är råkall vinter mitt i högsommaren.

De blå ljuger – de blåljuger! De blånekar till att landet är i kris och till att många människor får stora blåmärken, blåtiror och blåsor, de blir blåslagna inuti, de håller på att gå under, bli utblottade, sugas ner under isen – som en direkt följd av politiken.

Utförsäkrad namnändras till ”omförsäkrad” för att det ska låta riktigt fint.

Men det betyder fortfarande:

Bortförsäkrad

Avförsäkrad

Frånförsäkrad

Slutförsäkrad

Jag kan försäkra, ja, jag är riktigt säker på

att det har gått en säkring eller två

på alliansens hjärnkontor.

Det ligger i mörker

och verkar vara ganska urblåst.

Jag vet att det är fler än jag som ser rött så snart en allianspolitiker öppnar munnen… Så många små giftblå grodor hoppar därur.

Allianspartierna utgör inte de nya arbetarpartierna. Men de kanske kan benämnas som nya arbetspartier, där arbete och rentav slavarbete i vissa fall, gäller för alla utom för arbetslösa politiker och deprimerade prinsessor på riktiga slottet.

”Arbetslinjen, lille vän”, säger de med en klapp på huvudet, ”arbetslinjen, den rara och fina, den ska råda bot på alla sjukdomar i ett nafs”. ”Arbeit macht…FRISK. Jahwoll!”

Hopplösa politiker har det gott

de kan bara hoppa och rycka i snöret

så löses fallskärmsförsäkringen ut.

Blåmesar hör till mina favoritfåglar, de kommer och äter frön hos mig varje vinter. Men det behövs inga blå politikermesar som ler och låtsas som om allt de har gjort är så bra…

Den blå färgen signalerar att något är riktigt akut. Blå sirener finns på polisbilar, ambulanser, brandbilar… Och nu är det hög tid för verklighetens folk att rycka ut med blixtrande blåljus och jaga med blåslampa i varje vrå. Blådårarna måste stoppas! Det som pågår i vårt land liknar den hemska sagan om Riddar Blåskägg. Den fick jag inte läsa som riktigt liten, och när jag senare gjorde det fick jag närmast mardrömmar på dagtid. Då visste jag ännu inte att själva livet skulle bli en mardröm.

Nej, hör ni vänner… ”Blåval” finns inte längre, annat än i form av ett stort djur i havet. Bojkotta allt valfläsk! Den som trotsar verkligheten och ändå röstar blått lär åka på en rejäl blåsning. Vem vill väl ha en rak höger? Eller en vag höger?

Blå is, blå tundra

permafrost

permanenta frosten -

ge den lockar?

Nej, det lockar inte.

Jag gillar att leka med språk som ni hör… Så om utförsäkrad betyder ”omförsäkrad” med alliansretorik, så betyder omvald ”utslängd ur politikerhuset” med sessretorik.

Det har sagts att jag kan uttrycka mig så att änglarna gråter – jag väljer att tolka det positivt…

Jag önskar att jag också kunde tala så att allianspolitikerna gråter över vad de har ställt till med.

Men hur berör man hårda blå politikerhjärtan så att de mjuknar och brister, hur rör man vid de blå så  försiktigt att maskerna faller och tårarna trillar?

Om jag berättar om alla jag känner till som inte finns bland oss längre p.g.a. utförsäkringen, kan det tänkas locka fram en liten tår?

Jag gråter när jag tänker på dem som till slut kände att de bara tärde på samhället och inte längre såg sina gåvor och vad de hade kunnat bidra med om de hade stannat kvar, de som inte såg något slut på eländet. Jag gråter med alla som nu befinner sig i outhärdliga situationer och inte ser någon utväg. Jag vet själv alltför väl hur det är…

Men jag betvivlar att jag skulle få se något annat än allianskrokodiltårar. Alligatortårar. Skulle de tårarna kanske vara blå, helt impregnerade, och lukta starkt av att ha hållits tillbaka så länge, skulle de vara så där som toarengöringsmedel, djupt koboltblå?

Det är lite synd att Littorin har avgått, för han hade visst erfarenhet av att vara deprimerad. Den kunskapen kunde han annars ha delat med sig av till dem som har utformat tidsbegränsade sjukregler. Men allianspolitiker blir visst friska på nolltid, förmodligen har de tillgång till särskilda blåklockor (och här menar jag inte blommorna), klockor som får tidsinställd sjukdom att klinga ut. Den enda som på bara tre dagar har återhämtat sig från så kallad ”utbrändhet” (den egentliga diagnosen är okänd för specialisterna), är och förblir nog Husmark-Pehrsson.

Undersökningar har för övrigt visat att de som har allra högst inkomst också hör till de allra friskaste. Det verkar finnas en koppling mellan hälsa och ekonomi. Inte konstigt att blå höginkomsttagare mår så bra, de har ju fått många extra miljarder nu. Mer konstigt, om man vill främja hälsa, är att dessa pengar har tagits från de sjuka.

Jag vill väldigt gärna veta var finansminister Borg har tänkt ta alla nya miljarder ifrån, som har utlovats till ännu fler sänkta skatter och avdrag.

Vilka står härnäst på tur? Hemlösa? Ensamstående mammor? Handikappade? Ungdomar? Pensionärer? Flyktingar? Andra ur verklighetens folk som sugs ut av overklighetens folk?

Det där med att ta patent på ord tror jag för övrigt inte på. Språket är och förblir fritt. Däremot kan det kännas som att sällsynta ord och företeelser borde fridlysas för att inte riskera att försvinna helt.

Då tänker jag på ord som medmänsklighet och respekt. De borde vara själva grunden för allt som beslutas politiskt, grunden för hur ett samhälle ska fungera.

Jorden snurrar, varv på varv

den är som en glänsande blågrön pärla i universum

så skimrande vacker.

Men den blå politiken däremot

är som ett gigantiskt isberg

som gnistrar lockande för väljarna

och är svårt för oppositionen att flytta.

Men om det spricker från insidan

visar det sitt rätta kalla innersta

och bitarna flyter snabbt bort med strömmen.

Men spricker det inte av egen högfärd och inbilskhet i tid så måste något göras.

Risken är att jobbskatteavdraget är den (M)orot som alliansen kommer att vinna valet på, om inte de rödgröna kontrar med något som smäller högre, en riktig (S)mällkaramell i form av en tydlig och generös (V)älfärdspolitik…

Och åtgärdandet av det som nu är fel kan inte vänta, det finns inte tid att låta allt manglas i långa utredningar om vi får en ny regering i höst. Måtte de rödgröna inte falla i motsatt dike jämfört med alliansen…i för långsamma reformer av en akut situation. Tänk på de många människor som har hamnat utanför! De behöver få komma in i värmen igen. NU!

Här får den blåvilda sess-dansen på politik-isen sluta för denna gång.  Men inte för att jag inte har mycket mer att säga… Vi ses och hörs säkert igen!