Förslag till en sjukförsäkringsreform – öppet brev till alliansen

Har skickat detta till allianspartiledarna, och en kopia till Cristina Husmark Pehrsson och Gunnar Axén.

~ ~ ~ ~

Hej!

Det gläder mig uppriktigt att ni äntligen är öppna för att ta till er information om sjukförsäkringens brister för att ändra det som har blivit fel! Jag är bara en av många som har försökt kommunicera med er om det under det senaste året, utan något resultat. För ni menade ju att allt nu hade blivit “så bra”, att det var “absolut nödvändigt” att göra så här, samt att “så många” hade blivit hjälpta av att bli utförsäkrade.

Det stämmer tyvärr inte alls med den verklighet jag har sett och upplevt och gråtit floder över… Det kan bara liknas vid tortyr, det som tusentals sjuka människor har utsatts för när de plötsligt slängs ut ur den försäkring de har betalat skatt för att få om de blir allvarligt sjuka eller råkar ut för en olycka en dag. Det finns ingen trygghet kvar längre… Kvar finns bara en djup mörk avgrund att falla handlöst ner i.

Trodde ni verkligen att någon skulle bli frisk av att förlora inkomsten? Trodde ni att sjuka plötsligt skulle kunna arbeta om de först ställdes på bar backe? Trodde ni att det fanns arbetsgivare som ville ta emot långtidssjukskrivna, förutsatt att de skulle ha kunnat arbeta? Och den ytterst lilla procent som trots allt fick jobb – kommer de att klara av det någon längre tid? Eller väntar en ny lång sjukskrivning som resultat av det?

Jag har själv smakat på er beska utförsäkringsmedicin – och jag blev mycket, mycket sjukare av den. Detsamma gäller de flesta andra sjuka som har drabbats. Den stress det innebär att inte veta var pengar till hyra och mat ska komma ifrån under innevarande månad, är minst sagt olidlig. Försök att föreställa er vad detta gör med en person som redan innan lider svårt av bl.a. depression eller ångest, eller bådadera.

Det sägs att mellan 300-400 personer ska ha avslutat livet som en direkt följd av utförsäkringen. Jag har inte hittat källan till de siffrorna än, men det låter inte osannolikt. Särskilt om det rör sig om redan utsatta personer.

För att hjälpa er på traven i reformen av den sjuka sjukförsäkringen så har jag sammanställt sju ”sjukpunkter” för ett samhällstillfrisknande, saker som akut behöver göras:

1) Tidsgränsen (även kallad stupstocken) i sjukförsäkringen behöver avskaffas omedelbart, och de som har hamnat utanför behöver snabbt få komma in i gemenskapen igen.

2) Inför tidsbegränsad ersättning på nytt. Annars finns det inget sätt för många långtidssjuka att hinna bli friska på. Sjukdom är inte tidsinställd, och tillfrisknande påskyndas inte av stress och tvångsåtgärder.

3) Ta bort de frekventa omprövningarna av rätten till ersättning. Sjuka borde inte behöva ägna all sin kraft åt att gång på gång bevisa att de är sjuka. Då får de aldrig möjlighet att bli friska.

4) Att utsätta sjuka människor för en fruktansvärd ekonomisk press är orimligt. Varför överföra sjuka från en tillfällig försäkring till vad som för många kommer att innebära ett livslångt bidragsberoende? Sjuka ska inte hänvisas till sociala myndigheter, efter att ha sålt allt de äger, utan ha rätt till sjukförsäkring tills de är friska.

5) Ändra reglerna för sjukförsäkringen så att de är anpassade till verkliga förhållanden och inte lämnar fältet fritt för vansinniga tolkningar.

6) Hjälp sjuka att bli friska! Arbetslinjen måste föregås av en vård- och rehabiliteringslinje. Det är i dagsläget bara en vacker teori för många. Sysselsättning i olika åtgärder är inte detsamma som vård och rehabilitering! Det kan tvärtom förvärra situationen.

7) Avskaffa den obligatoriska prövningen av sjuka gentemot en fiktiv arbetsmarknad. De som klarar av någon form av arbete utan att bli sjukare av det lär själva efterfråga hjälp att hitta arbete om det skulle vara aktuellt. Vi är inte ett fuskande folk, och sjuktalen är inte högre än i andra länder!

Ytterligare några heta tips:

Vill ni på ett klokt sätt hjälpa sjuka att bli friska och komma tillbaka i arbete, så är det inget som kan stressas fram om det ska få ett gott resultat. Det som har visat sig fungera bäst för långtidssjukskrivna är att efter vård och rehabilitering långsamt och i mycket små doser börja arbeta, med bibehållen sjukpenning/sjukersättning tills det fungerar att gå över helt eller delvis till arbete.

Alla kommer inte att kunna arbeta heltid, det är en utopi – det måste finnas smidiga alternativ. Gränserna på 25, 50, 75 och 100% är för stelbenta konstruktioner för dem som kan arbeta t.ex. 10 eller 60%. Varför inte låta var och en arbeta efter förmåga istället för att försöka pressa en del över den (med försämrad hälsa som resultat), och låta andra arbeta mindre än de kan och vill?

Det borde på samma sätt vara möjligt för sjuka att studera på deltid. Det gynnar samhället om fler är högutbildade, och det kan leda till bättre chanser att hitta ett arbete för individen. Det kan även vara positivt för tillfrisknandet, förutsatt att det inte är ett tvång utan en egen önskan.

För att sjuka ska ha möjlighet att återvända till sin eventuella tidigare arbetsplats så bör det åter försvåras för arbetsgivare att göra sig av med anställda som är sjuka en längre tid. För det fungerar ofta bäst om det går att till en början få ett anpassat arbete på en tidigare arbetsplats och långsamt gå upp i tid, än att hitta ett helt nytt arbete. Givetvis med undantag för fall där arbetsmiljön utgör själva sjukdomsorsaken.

Arbetsgivare bör uppmuntras ännu mer än idag att anställa dem som har varit långtidssjukskrivna, men det får inte ske på ett sätt som drabbar den anställde negativt. Arbetsformer som JUG och Fas 3 är ovärdiga ett välfärdssamhälle. Den som arbetar ska ha skälig lön och avtalsenliga villkor…

Ja, det här är bara några förslag – jag har många fler, och borde väl egentligen sitta där tillsammans med er nu i riksdagen och hjälpa till med att lösa den här krisen… För jag har sett (och själv trillat i nästan) alla fallgropar, och jag brinner för en politik som syftar till att göra det här landet bra för ALLA.

För övrigt så vore det inte fel om ni gav en ursäkt, och även ekonomisk kompensation till dem som har drabbats hårt av utförsäkringen. Och att ni hjälper till att tvätta bort den nedsvärtade bild av sjuka som “fuskare” som har spritts i media de senaste åren och som har sitt ursprung i er sjukpolitik. För inte vill ni väl ha ett samhälle där sjuka föraktas av dem som har haft turen att hittills vara hyfsat friska?

Mvh,
“Prinsessan av folket”

P.S. Det börjar bli riktigt tröttsamt att höra den felaktiga siffran “140 personer” upprepas i media hela tiden. Bland dessa räknas även alla de in som arbetar upp till 75%. Det verkliga antalet som förtidspensionerades till 100% var 51 personer. (Det var för övrigt fler än så under en tid när ni regerade, så detta har inte med partifärg att göra.) Och anledningen till att en del “tvingades” in i förtidspension är det krassa faktum att det är billigare att betala ut sjukersättning än sjukpenning. En missriktad besparingsåtgärd alltså… Men ska man jämföra besparingsåtgärder så är utförsäkringen det allra värsta och mest inhumana som någon regering nånsin har hittat på.