Vårdens kränkningar

Bloggen somnade så sött för några år sen. Men nu funderar jag på att väcka liv i den igen för att skriva av mig nånstans. Inte för att jag inte har skrivit. Har slitit ut flera tangentbord på annat håll under tystnaden här. Har slitit ut min kropp och själ i hård kamp för att andra ska få det bättre. Jag är så fruktansvärt trött och slut.

Uförsäkringarna är i alla fall snart ett ont minne blott. Jag fick tugga i mig hela tre hemska portioner av dem. Hoppas ni övriga slapp mer än en eller två.

Vårdens kränkningar har lett till en dubbelt så stor journal på tre år som innan. De består av läkare som inte tror att man är fysiskt sjuk, som ifrågasätter en och nekar en prover och hittar på diagnoser som inte stämmer in. Som vill ha det till att det är vanföreställningar och ångest som förvrängs och kanaliseras ut som fysiska symtom. Fast man inte känner nån ångest. Fast man vet hur ångest känns. Och aldrig har gjort nåt för att förtränga den. Och fast man vet hur ångest inte känns. Medan det känns som att kroppen håller på att gå under av alla symtom. Som att ha en kraftig influensa som inte går över utan som bara varierar i intensitet. Nån som känner igen det?

Det är ju liksom inte så att man vill vara sjuk. Om man kan få vara frisk och leva ett liv.

Jag har inte valt att förlora över 20 år av mitt liv, de år som skulle ha varit de mest produktiva… Jag har inte valt att sitta vid sidan av livet och titta på medan det vandrar förbi. Ändå har det blivit så. Jag behöver nog få sörja det. Men en sorgeprocess kan först komma igång när det hemska är förbi. Det är ju kvar än. Det är som att leva i en mardröm man inte kan vakna upp från. Kafka 2.0.

Hade jag kunnat bli frisk genom att få ur mig lite ångest så hade jag varit frisk som en nötkärna nu, men så funkar det tyvärr inte. Jag är däckad. Varannan vecka blir det etter värre. Av vad vet jag inte. Bara att det är ett helvete varje gång det blir nymåne eller fullmåne. Ok, jag är en varulv.

Nej då.

Under dessa år har jag i princip tvingats utbilda mig till specialistläkare inom flera områden, p.g.a. kroppen som pajat mer och mer. Så jag kan nu hjälpa andra sjuka med ledtrådar och tips till hur de kan bli friska, men mig själv lyckas jag inte göra frisk.

Portad på sjukhuset, dit jag skulle behöva komma, nekad second opinion utan att ha fått en first opinion.

Nu har jag vilopuls på 120, och jättelågt blodtryck (ofta kring: 83/60) som sjunker ännu mer när jag reser mig, och temp (snitt på 35, kan gå under 32), och ingen vet vad det beror på. För ingen vill undersöka det.

Ingen vill heller ta prover som visar vad det är för infektionsliknande symtom som inte vill gå över.

Mina teorier förkastas. Fast de är väldigt logiska, och enkelt kan kollas upp med ett par blodprov, till skillnad från läkarens flummiga idéer.

Istället ska jag ställa upp på saker som sannolikt inte gör nån skillnad (har testat dem förut utan resultat), typ mindfulness, kroppskännedom (jag känner min kropp utifrån och in flera gånger om), och acceptans av katastrofläget. Som bara har som möjlig placeboeffekt att det gör min husläkare nöjd. När hen får känna sig duktig. Som upprepade gånger har kört över mig med långtradare i flera varv, med hjälp av andra inom vården.

Man blir så uppgiven till slut. När man bara vill ha hjälp att bli frisk, och istället puttas ner från varje trappsteg man kämpar sig upp på.

Jag behöver få en revansch. Upprättelse. Behöver få bli frisk så inte också resten av livet förstörs. Men hur?

Sessan siar inför det nya året och framtiden i stort

Det var visst ett tag sen jag skrev här, nästan ett år sen, får se om några fortfarande hittar hit…

436 skräpposter väntar på granskning, men man kanske kan trycka på massdelete nånstans. Vilket påminner mig om hur den nuvarande politiken förs. Det handlar om ett slags massraderande av utsatta människors sista lilla trygghet.

Under de gångna åren har massutanförskapet ökat:

Sjuka har sparkats ut ur systemet genom att utförsäkras en masse, och många har inte lyckats få sin försäkringsrättighet förnyad efter det symboliska besöket på Arbetsförmedlingen och de tre månadernas karenstid med a-kassa, vilket dessutom gav en inkomst under existensminimum för många under den tiden. De svårast sjuka får hädanefter vara beredda på att leva på socialbidrag, avdragsgilla gåvor från anhöriga och vänner samt allmosor och matkassar från välgörenhetsorganisationer. För det är ju inte så att det är friska personer som utförsäkras, vilket vissa debattörer tycks tro, som för att bevisa ”framgångarna” inte heller drar sig för att komma med missvisande och ofullständig statistik.

Utanförskapet bland sjuka förutspås fortsätta öka lavinartat.  

Det är inte heller så att  utförsäkringarna har lett till fler i arbete. Tvärtom så har arbetsgivare fått möjligheten att smidigt avskeda sjuka anställda efter att en eller ett par av de nya tidsgränserna har passerats. Vilket de ofta har gjort. Många sjuka som tidigare var anställda och kunde arbeta deltid med anpassade uppgifter är nu dessutom arbetslösa.

Arbetslösheten har även vuxit tack vare andra aspekter i den nya ”arbetslinjen” som har Fas3 som sin största guldkalv.  Att sysselsätta arbetslösa genom att låta dessa utföra riktiga jobb utan riktig lön eller riktiga avtal är riktigt lönsamt för företagarna som genom att få gratisarbetare, som dessutom inbringar anordnaren en icke oansenlig inkomst om det rör sig om ett flertal slavar, slipper anställa friska friställda arbetare som kan kräva allt detta och således lär förbli långtidsarbetslösa tills de kvalificerar för Fas3.

Arbetslösheten förutspås fortsätta öka lavinartat.

Barnfattigdomen har nått nya härliga rekordsiffror som förutspås stiga ännu mer eftersom barn uppenbarligen inte är ekonomiskt oberoende av sina sjuka och arbetslösa föräldrar, fler barn än nånsin har sannolikt fått avstå från julfirande i år.

De som ännu har arbetet i behåll och som dessutom är arbetsföra förutspås gradvis få ännu mer att göra  ( i takt med att allt fler sjuka avskedas), tills de går på knäna och till slut själva stupar av utmattning och långvarigt övertidsarbete.

Särskilda högriskgrupper är:

Sjukvårdspersonal (vilket medför en ökande fara att vara patient, allt snabbare bedömningar av allt tröttare personal lär leda till att felaktiga diagnoser och behandlingar ökar, i den mån den fortsatta nedmonteringen av vården erbjuder någon behandling alls utöver de två bevisat mer skadliga än nyttiga rehabiliteringsformer som även fortsatt sponsras av regeringen, och vem vill opereras under sömnbristdarriga fingrar och flackande koffeinstinn blick?).

Socialsekreterare och arbetsförmedlare (som översvämmas av allt fler personer som skickas till fel ställe), samt försäkringskasseanställda (som får allt större högar papper per sjukskriven att gå igenom, i takt med ökade beviskrav utifrån de tjocka luntorna till läkarintyg, samt det faktum att ett par ännu luddigare nya undantagsregler införs vid årsskiftet, som ingen vet hur de ska tolkas – domstolsbeslut lär få avgöra det i sinom tid, arbetsbördan kommer att fortsätta växa i den mån de ökande avslagen på ansökningarna inte ger en tids respit och eventuellt en lönebonus som grädde på moset, eller kanske plåster på såren).

Allt fler förutspås gå i väggen i det nya live-monopolspelet, utan att passera gå, vilket inom loppet av några år leder till ännu fler utförsäkringar, inte bara en favorit i repris för redan utförsäkrade, utan nu arbetande personer kommer att bidra till ett ökande utanförskap.

Äldrevården och förskola/dagis förutspås slås ihop till stora fabriksmässiga enheter för icke-arbetare, där blöjor kan cirkulera fritt och återanvändas av torrare klienter, och där maten kan rationaliseras till det yttersta, bantas ner till ett kostnadseffektivt minimum och serveras i behändig puréform till alla, samordningen möjliggör dessutom en rejäl besparing utifrån ett kraftigt minskat antal anställda.

Maktlösheten förutspås fortsätta öka lavinartat hos alla utsatta grupper, tills kulmen eventuellt är nådd, då den okontrollerade vreden till slut tar över.

De  stora protester som har arrangerats under det gångna året har ignorerats av makthavarna med hjälp av sedvanliga metoder som ”gömma-sig-i-garderoben-tills-folkstormen-har-dragit-förbi”, ”inga-kommentarer-stuket”, eller ”retorisk sanningsmanipulation à la papegojesis – enveten upprepning av inlärda falska påståenden, där upprepningen har som enda syfte att lögnen ska låta lite mer sann för varje gång”.

Långtidsprognos:

Två tredjedelar av befolkningen har under de senaste åren fått det mycket bättre på bekostnad av den tredjedel av befolkningen som inte kan arbeta just nu, och vars mänskliga rättigheter således har fråntagits dem.

Utvecklingen framöver förutspås därför fortsätta stadigt i denna riktning så länge balansen upprätthålls, d.v.s. så att det inte börjar tippa över mot ett utanförskap på över femtio procent, där nånstans lär det bli svårt att undvika våldsamma kravaller även bland hittills sävliga och väluppfostrat tigertigande jobbskatteavdragsförblindade svenskar.

Alliansen förutspås trots allt med 99% sannolikhet vinna även nästa val, tack vare det starka stödet från alla dem som nu har fått det bättre på bekostnad av alla övriga, samt tack vare himmelskt stöd för moderaterna, och inte minst tack vare mysfarbror Fredrik själv som givetvis kandiderar till statsminister även nästa gång, han vet hur man vinner svenskarnas soffliggande sovande hjärtan med sina snälla blanka nallebjörnsögon och sitt villiga deltagande i underhållningsprogram på bästa sändningstid. Även populäre charmknutten Anders som (eventuellt tillsammans med andra i finansdepartementet) kom på de geniala utförsäkringarna, kommer genom sina lysande framgångar att få sitta kvar på sin hederspost och dra sitt strå till den krympande stacken. Men valvinsten kommer också att underlättas genom oppositionens påtagliga passivitet, deras stora inre stridigheter och det krampaktiga fasthållandet vid en ny partiledare vars förtroende redan på förhand effektivt har skalats av med hjälp av högerdresserade media. Om Monas Toblerone fortfarande lever vidare efter att hon sedan länge är ute ur leken så lär Håkans hyresbidrag överleva honom själv.

Sammanfattningsvis:

Gott nytt utanförskapsår i kubik och kvadrat och multiplicerat med minst sju!!!

Upprop mot socialförsäkringsministern

”Finns det kanske en dold agenda bakom det rekordsnabba nedmonterandet av den allmänna sjukförsäkringen, kombinerat med oviljan att reparera de värsta fadäserna? Kommer alla snart att tvingas teckna privata försäkringsalternativ? Och vad händer då med dem som redan är sjuka nu och som inte kommer att ha den möjligheten?”

Debatt på Aftonbladet.

Gå med i Påskuppropet!

 

Påskuppror – stoppa utförsäkringarna!

”I media ljuger ansvariga politiker om statistiken för sjukskrivningar och förtidspensioneringar, sjuka har med orätt pekats ut som ”fuskare” som inte vill arbeta. Våra gemensamma sjukförsäkringspengar har fördelats till dem som just nu råkar vara friska och ha arbete, och ännu ett jobbskatteavdrag är på gång, meddelar Göran Hägglund.
Jag förstår inte hur svenska folket kan gå med på denna totala nedmontering av välfärdssystemet. Vem vill ha en hundralapp i skatteavdrag i stället för en fungerande sjukförsäkring?”

Läs mer:  http://korta.nu/paskuppror

Gå med och sprid info vidare:  Påskuppror på facebook

Reinfeldts bidragslinje – en omänsklig politik!

Var det inte Reinfeldt som gick till hårt angrepp mot (S) ”bidragspolitik”….?

Varför har han då varit med och infört – alls ingen arbetslinje – utan en bidragslinje utan dess motstycke?

Och varför säger ingen något om det? Så förblindade kan väl folk ändå inte vara? Varför använder inte oppositionen det här till en kraftfull motattack? Nej, istället ser vi nu en rejäl högervridning även där, snart går väl (S) i (M)-kopplet och osynliggörs liksom alliansens andra småpartier…?

Hur man än vänder och vrider på steken så är (M) det ojämförligt största bidragsparti som nånsin har existerat genom seklerna.

De har omfördelat de gemensamma resurserna till att bli till bidrag för dem som redan har det bra på alla sätt, som är friska och har ett arbete.

”Det ska löna sig att arbeta” – är det glassiga mantra som upprepas inför medias villiga kameror.

Ja, det låter ju riktigt fint och hade väl varit både välmotiverat och logiskt ifall sjukdom och arbetslöshet vore ett aktivt val, något som man också kunde välja bort…

Nu ser varken den mänskliga biologin eller samhället ut så. Blir du sjuk så blir du… Och blir du arbetslös idag så är möjligheterna att hitta ett nytt jobb, trots aktivt och intensivt sökande, inte som tidigare.

Vad kan det senare bero på? Inte bara bistra ekonomiska tider, det märktes inte direkt av i Sverige annat än för redan utsatta grupper. Säkert är att Fas 3-jobben bidrar till att underminera arbetsmarknaden så att inga nya jobb skapas. För så korkade är nog inte de flesta arbetsgivare att de betalar för att ha anställda om de kan få betalt för att ha slavar. Det här innebär t.ex. att om du blir sjuk och därför får sparken, så anställs ingen i ditt ställe, utan en Fas 3:a får utföra jobbet, som kallas ”kompetenshöjande sysselsättning”. I ”bästa” fall innebär den nya ”arbetslinjen” alltså gratisarbete som gynnar enbart företagare men missgynnar de bidragsanställda som utnyttjas oförskämt. I sämsta fall består Fas 3 av helt meningslösa sysslor för både anordnare och offer. Och allra sämst är nog att den som hamnar i Fas 3 i princip kan glömma att komma ur det.

Alliansen har alltså leende delat ut våra sjukförsäkringar i form av arbetsbidrag, de ger bidrag till företagare för att ha slavar, de ger också bidrag till ROT och RUT och tydligen vad sjutton som helst som gynnar de rika. LYX-avdrag är vad det är. De har infört överklassbidrag i stora mått…

Och de som har betalat kalaset är de utförsäkrade och arbetslösa, även Fas 3:or betalar i form av uteblivna jobbskatteavdrag. Men mycket av det som ”sparas” in på utsatta grupper går ut i en annan kassa: socialbidragen – varför har de namnändrats till försörjningsstöd, när det faktiskt är ett bidrag? Kanske för att det ska låta som om alliansen inte medverkar till en bidragspolitik, när de i själva verket skyfflar folk från försäkring till bidrag, och i vissa fall från arbete till bidrag.

Ibland blir tankarna riktigt mörka. Vad är månne nästa steg i utrensningspolitiken? Koncentrationsläger för kroniskt sjuka och funktionshindrade, eller?

Nej, jag hoppas verkligen att det sovande folket vaknar upp ur förtrollningen snart… Det som pågår liknar verkligen en masshypnos, för att inte säga masspsykos…

Varför är (S) förresten så skamsna över att kallas ”bidragsparti”? Varför gör man allt för att tvätta bort den stämpeln? Jo, för att man förutsätter, i enlighet med alliansresonemang, att bidrag är något fult. Det heter att det är de tärande som får bidrag och de närande som arbetar (som om dessa är skilda grupper utan gemensamma nämnare, som om inte vem som helst kan bli sjuk eller arbetslös). Så kunde (M)-retoriken sopa banan också med sjukförsäkringen som med orätt sorterades in i bidragsfacket och därefter enkelt kunde monteras ner utan protester.

Vad politikerna missar allra mest i allt det här är det fullkomligt unika och fantastiska MÄNNISKOVÄRDET som varje människa äger, och som ingen kan ta ifrån henne.

En människa är inte mindre värd om hon inte kan bidra till samhällsekonomin på samma sätt som många andra. Säkert bidrar hon på de sätt hon kan. En person som är förlamad från halsen och neråt kan fortfarande le. Vad betyder det leendet för dem som finns omkring? Det kanske lyser upp en hel dag för någon. En arbetslös som hälsar på en ensam gammal dam som är bortglömd av anhöriga och inte får plats på långvården, är det spontana besöket inget värt för de båda inblandade och för samhället som sådant? En människas värde kan aldrig mätas i pengar. Vi behöver ett mer mänskligt samhälle…snarare än ett mer marknadsekonomiskt vinstdrivande samhälle. Om man nu måste se dem som motsatser, vilket jag inte tror, för jag tror att det vore riktigt lönsamt för samhället att se varje individ och verka för att bygga upp istället för att bryta ner. Man vinner absolut inget på att krossa människor.

Om människor tillfälligt eller permanent inte kan delta fullt ut i de strukturer som har utformats till norm, så har de fortfarande sitt människovärde kvar. Och behöver de hjälp med ekonomin för att klara sig så är det inte fult. Det är där medmänsklighet och solidaritet kommer in, två ord som behöver dammas av och användas flitigt i politiska sammanhang på nytt. Helst innan alliansen kapar även dem och förvrider dem till något de inte är, till raka motsatsen. Som de har gjort t.ex. med ”det enda arbetspartiet” och genom att kalla utförsäkrade för ”omförsäkrade”.

Jag skulle vara stolt över ett land där människovärdet respekteras, för liten och stor, för frisk och sjuk, för arbetare och arbetslös…

Måste jag starta ett nytt parti som tar fasta på det här, eller finns det möjligen några partier kvar som inte tänker svansa efter (M)?

Nya tillskott i avdragslandet

I ett politiskt krisläge borde man kanske införa RYT-avdrag och RÖT-avdrag, för att sätta lite sprätt på saker…

RYT ges till dem som vägrar blunda eller hålla tyst, utan ryter till över de skriande orättvisorna.

RÖT ges för att snabba på opinionsvändandet från en rutten politik till ett hållbart och människovänligt alternativ. Ett ideologiskt renoveringsavdrag, därigenom släkt med ROT på långt håll.

Funderar även på ett RIT-avdrag till konstnärer som hjälper till att öppna upp ögonen på ”det sovande folket”…

Politiskt flyktingskap i Sverige

Man kan vara hemlös

fast man har tak över huvudet.

 

Man kan vara flykting

fast man har ett land

som är ens eget sen födseln.

 

Man kan vara

hemlös i universum,

en ensamkommande

ovälkommen flykting

i sitt eget ockuperade land.

 

Vart ska man vända sig

när man inte längre kan

tala språket som används där?

 

När orden har förlorat

sin ursprungliga innebörd,

när lögner ogenerat serveras

på rykande valfläsksilverfat,

på de köpta löpsedlarna

och i alla tv-sofforna…

 

Siffrorna har vänt

sägs det,

med breda leenden,

arbetslinjen har

gjort alla fria,

den har botat

alla sjukdomar,

aldrig har vi haft

ett friskare

eller lyckligare

arbetarfolk.

 

Men hur blundar man

för de många vilsna

och trasiga

ungdomar som aldrig

har fått en chans

till annat än gratispraktik?

 

Hur blundar man

för nyhemlösheten

och nyfattigdomen

bland nya grupper?

 

Hur blundar man

för gammelsjukdomarna

som varar på långtid,

och för gammelpensionärerna

som sopas under

salongsmattorna

i väntan på långvården?

 

Hur blundar man

för nyensamheten

och nyutanförskapet?

 

Hur blundar man

för alla som har

bidragit så gott de kan

– med eller utan lön –

under hela livet

men som nu

har hamnat

utanför

och som inte längre

känner sig

välkomna

i vårt land?

Jul i nya sköna Sverige

Det blåser snålt

över nya Sverige,

minusgraderna

rasar inuti,

inga kläder värmer

där hårda hjärtan regerar.

Sjuka får gå

från hus och hem,

många barn

får fira fattigjul.

Klyftorna

har blivit raviner,

avgrundsdjup,

som människor

störtar ner i,

för att de som har

ska få ännu mer.

De få som ser

vad som händer

i forna välfärdslandet,

och försöker hjälpa,

står inför en massiv

skamligt onödig nöd

– inte endast tomten

är naken…

Solen lyser över allt och alla…

Solen lyser över

rik och fattig.

Solen lyser över

frisk och sjuk.

Solen lyser över

riksdag och koja.

Solen lyser över

Försäkringskassan

och Frälsningsarmén.

Solen lyser över

hjärtförmörkelsen

och månförmörkelsen.

Solen lyser över

vansinnesbeslut

och rättvisa domar.

Solen lyser över

troll och änglar.

Solen lyser över

Reinfeldt och Fjell.

Solen lyser över

kalla Sverige…

Omröstning i riksdagen idag

Bl.a. i frågor som rör sjukförsäkringen – här är några länkar om det:

http://resurs.ning.com/forum/topics/avgoeranden-av-fraagor-om?xg_source=msg_mes_network

Öppet brev till riksdagens ledamöter inför dagens omröstning

http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/vaedjan-till-riksdagsledamoeter-i-allianspartierna-foelj-ert-samvete-i-sjukfoersaekringsfraagan-543466

 

Vädjan till riksdagsledamöter i Allianspartierna: Följ ert samvete i sjukförsäkringsfrågan!

Allianspolitiker går samman med patientorganisationer, vårdpersonal och forskare i en vädjan till Alliansens riksdagsledamöter: rösta bort utförsäkringarna i sjukförsäkringen den 16 december!

Vi vädjar till de riksdagsledamöter i Allianspartierna som har gjort uppror mot den omänskliga sjukförsäkringspolitiken – visa att ni menar allvar! Rösta den 16 december för den motion som skyndsamt vill stoppa alla utförsäkringar enligt fasta tidsgränser och istället göra individuella bedömningar!

Ett bifall av motionen ger nytt hopp åt tiotusentals sjuka som behöver lång tid för att läka och återfå hälsa och arbetsförmåga. Det stoppar ett system som har förvärrat situationen för många som pga svår sjukdom eller sviter efter skador och funktionsnedsättningar är helt oförmögna till arbete. Följ ert samvete den 16 december och rösta för ett nödstopp av utförsäkringarna!

Vi vädjar också till er att på sikt ta ansvar för en hållbar sjukförsäkring och inte nöja er med kosmetiska förändringar. Det räcker inte att ”slipa av kanterna”, som ledarna för C, Fp och Kd säger sig vilja, eller titta på enstaka detaljer ”med förstoringsglas”, som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson uttrycker det. Felet sitter inte i detaljer eller i att enstaka individer har kommit i kläm, som regeringen gör gällande. Felet sitter i själva systemet, som grundar sig på tron att så gott som alla sjuka klarar någon form av arbete.

Vi vädjar till er att stoppa det misslyckade experimentet att skicka dokumenterat svårt sjuka människor till Arbetsförmedlingen. Bara några ynkliga procent av dem som utförsäkrades vid årsskiftet har kommit i jobb på den reguljära arbetsmarknaden och över hälften av dem som skickades till Arbetsförmedlingen var i september tillbaka hos Försäkringskassan – oftast med ytterligare försämrad hälsa pga ekonomisk stress och oro för framtiden.

Experimentet har visat att det inte är Arbetsförmedlingen som kan lösa sjuka människors hälsoproblem, det är sjukvården. Sjukvårdens brister måste inventeras och lösas. Satsningar måste göras på adekvat, individuellt inriktad rehabilitering, även för idag eftersatta grupper. Det är den enda effektiva vägen tillbaka till hälsa och tillbaka till arbetsmarknaden!

Våga rösta för förslaget att stoppa de förgörande sjukförsäkringarna! Sjuka människor måste ha rätt att vara sjuka utan ständig oro för sin försörjning.

Gertie Gladnikoff
Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt

Gunilla Bring
Försäkringsmedicinska läkarkollegiet

Anna-Karin Eklund
ordförande Vårdförbundet

Thord Carlsson
ordförande HSO Västernorrland och kommunpolitiker KD i Sollefteå

Inger Efraimsson
fd ordförande Försäkringskassan

Lisa Forstenius
Riksföreningen för ME-patienter

Elisabeth Petersson
Centerpartist Tranemo kommun

Christer Hogstedt
Gemensam Välfärd Stockholm

Lars U Granberg
Riksförbundet Cystisk Fibros

Sören Selinder
Mun- & Halscancerförbundet

Eva Jorendal
Föreningen Stopp

Bert Magnusson och Bo Sonnsjö
Nackskadeförbundet

Göran Söderlund
rådgivare sjukförsäkringen
tidigare anställd på Försäkringskassan

Maria Werme
Nätverket Slussa

Parkinsonförbundet

Camilla Svenonius
Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende

Sune Edwardson
ordförande Svenska Ångestsyndromsällskapet

Stefan Sturesson
kommunpolitiker Kristdemokraterna Västerås

Förbundet Blödarsjuka i Sverige

Rune Blixt
Nätverket Utsatta Höjer Rösten

Jenny Fjell
läkare inom psykiatrin
Nätverket Resurs

Tomas Alsbro
whiplashinfo.se och skadeportalen.se

Ronny Mattsson
ordförande Föreningen Vänkraft

Bernth Olofsson
arbetsförmedlare sedan 35 år

Michael Carlén
Skadeförbundet RTP Västerås

Bengt Järhult
distriktsläkare

Brith Aspenlind
adjunkt, teol kand, Fri skribent

Gun Alm
ordförande Sveriges Fibromyalgiförbund

Uno Billmark
ordförande FUSIG

Ingemar Färm
Solidaritetsuppropet och ordförande i Svenska Migränförbundet

Töres Theorell
professor emeritus och stressforskare

Inge Sandin
ordförande Handikappföreningarna i Västmanland

Birgitta Mattsson
HSO Jönköpings län

Per-Olof Sjöö
GS – Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch

Oppositionens motion finns här

Läs mer

Varför tillåts diskriminering av sjuka??

Eftersom det fortfarande är tillåtet att diskriminera sjuka så vill jag att ett skydd mot diskriminering på grund av sjukdom skrivs in i grundlagen, vilket bl.a. innebär att den nuvarande sjukförsäkringen måste skrotas med omedelbar verkan…

Arbetsgivare kan då inte heller säga upp sjuka p.g.a. sjukdom, och de kan inte neka att anställa kompetenta halvfriska som varit långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade, och som vill få jobba så mycket som de orkar. Det är meriterna som ska räknas och jämföras mellan personer, inte förekomst eller frånvaro av sjukdom. För vem är väl helfrisk hela tiden?

Varför är det nuvarande systemet konstruerat så att svårt sjuka jagas med blåslampa, tvingas genomgå plågsamma människoförsök, som, ifall en minimal arbetsförmåga på några procent trots allt finns, ändå inte leder till arbete eftersom ingen vill anställa dem?

Varför prövas sjukas arbetsförmåga mot fiktiva jobb som inte finns i verkligheten, så att de kastas ut från sjukförsäkringen till arbetslöshet och sociala myndigheter?

Varför ses man som en större fara att anställa om man har varit sjuk länge? Varför räknas inte det man har lärt sig av det som meriter?

Varför tror arbetsgivare att personer som har jobbat länge på andra arbetsplatser och är käpprätt på väg in i väggen är bättre att anställa än de som känner igen signalerna och kan undvika väggen om man bara justerar förutsättningarna på arbetsplatsen en aning?

Varför får sjuka inte rätt vård och rehabilitering så de kan bli så friska som det bara går?

Varför diskrimineras personer med psykiska symptom inom vården? Så att svåra fysiska symptom inte tas på allvar utan avfärdas som psykiska? Och genom dåligt, fördomsfullt bemötande.

Varför krossas sjuka ytterligare av myndigheter så att de blir ännu sjukare? Varför motarbetas tillfrisknandet av samma instanser som bedriver hetsjakten på sjuka för att få ut dem i arbete? Hur tänker de?

Varför diskrimineras sjuka som inte kan arbeta?

Och varför diskrimineras sjuka som kan arbeta efter förmåga? Varför tas inte deras kompetens tillvara och ses som en tillgång av samhället?

Varför attackeras och hånas sjuka som protesterar mot de sjuka reglerna i systemet?

Varför diskrimineras sjuka?

Svar från Ulf Kristersson

Ja, nästan i alla fall. Från hans stab. Tycker uttrycket ”i närtid” är intressant, då utredningen lär komma att dra ut väldigt på tiden.

***

Hej,

Tack för ditt brev till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Jag har fått i uppdrag att svara dig.

Låt mig inledningsvis beklaga att du har fått vänta så länge på ett svar. Socialförsäkringsministern får många brev. Alla brev blir lästa och många besvaras men svaren kan ibland dröja. Jag hoppas att du har överseende med detta.

Utgångspunkten för sjukförsäkringsreformen har varit att skapa förutsättningar för personer som varit långvarigt sjukskrivna att komma tillbaka till arbetslivet. Erfarenheterna visar att ju längre tid en person är sjukskriven, desto mindre är chansen för denne att kunna komma tillbaka till arbete. Det är därför viktigt med tidiga rehabiliteringsinsatser och regelbundna avstämningar.

En rehabiliteringskedja har införts med fasta tidpunkter för insatser och bedömningar av arbetsförmågan. Tiden under vilken en person kan få sjukpenning har också begränsats till 2,5 år för att bryta de tidigare långa och passiva sjukskrivningarna som lämnade många i permanent utanförskap. Sjukskrivningsprocessen har därigenom blivit mer aktiv. Sjukfallen har blivit färre och kortare och vård- och rehabiliteringsinsatser kommer nu igång tidigare. Sammantaget har den minskade ohälsan lett till en kraftig minskning av utanförskapet. Regeringen anser därför att den nuvarande inriktningen ska gälla även fortsättningsvis.

Stora förändringar likt sjukförsäkringsreformen kan emellertid leda till att enskilda drabbas av orimliga och icke avsedda konsekvenser. Regeringen avser fortsatt att följa utvecklingen i detta avseende och i närtid se över om regelverken och deras tillämpning har fått icke avsedda konsekvenser för enskilda individer.

Tack för att du tog dig tid att skriva.

Stockholm i november 2010

Med vänliga hälsningar

Hannes Beckman
Medarbetare i Ulf Kristerssons politiska stab

Hur rymligt samvete har du egentligen, Cristina?

Jag har just läst den här artikeln, och jag blir bedrövad…

Samma gamla ramsa som förr upprepas på nytt: ”visar det sig att saker bör justeras…”

”Sedan den nya sjukförsäkringen infördes i juli 2008 har tidningarna skrivit om flera personer som inte längre får sjukpenning, som har svårt att klara sig ekonomiskt och som tvingas söka jobb trots att deras läkare menar att de inte kan.

– Jag skulle många gånger vilja säga att det här inte låter klokt. Är det på detta viset så ska vi naturligtvis ändra systemen. Men samtidigt kan ingen utifrån kontrollera historierna på grund av sekretessen.”

Vilken sekretess, Cristina?

Min historia är inte hemlig. Och den är sann. Detsamma tror jag gäller för de många tusen andra som har råkat riktigt illa ut och som har berättat om det, i media eller i brev direkt till er (ni kan inte gärna beskylla de förtvivlade brevskrivarna för att gå oppositionens politiska ärenden), eller på Resurs. Kan ni ta och vakna upp till verkligheten snart? Sånt här svammel blir liksom bara ytterligare ett slag i sjukas ansikten…

”– Alla jämförbara länder i Europa har tidsgränser. Vi har de näst längsta och då talar jag inte om dem som är mest sjuka. Inte om trafikolyckor, cancer, stroke, sådana sjukdomar. De har inga tidsgränser. Den gamla sjukförsäkringen var fullständigt inhuman. Den sjukskrev människor i kanske tio, femton år, utan stöd eller hjälp, säger Cristina Husmark Pehrsson.”

Vad vet du om vilka som är mest sjuka? Kanske det var en del av de psykiskt sjuka, som inte längre finns bland oss idag p.g.a. utförsäkringen, som var mest sjuka? Inte de cancersjuka som överlevde helvetet ni försatte även dem i…? Hur många som tidigare hade enbart fysiska problem har förresten fått psykiska problem nu tack vare den enorma stressen det innebär att utförsäkras? Ingen vet. Ingen vill nog veta… Ni vill inte ta in det faktum att ni gör sjuka sjukare, hur många gånger vi än påpekar det.

”– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev berörd. Det är ingen människa som går skadefri efter att ha genomfört en sådan här reform. Självklart blir jag berörd. Samtidigt, som statsministern säger: Cristina, glöm inte bort, detta är ett kollegialt beslut som vi har tagit samfällt i regeringen.”

Jaha, du erkänner att du blir lite berörd – av personer som har råkat ut för hemska saker som du ändå egentligen inte tycker bör justeras, eftersom de väl bara är olycksfall i arbetet, de där procenten som man enligt statsministern måste offra i varje stor reform. Du själv agerade bara som en budbärare och försvarare av regeringens gemensamma beslut, men det personliga ansvaret slipper du ändå inte ifrån, du hade ett val, du hade kunnat ryta till och säga ifrån när du såg hur reformen drabbade. Istället valde du att blunda, och ditt samvete kommer att påminna dig för evigt, det blir inte rent hur du än slätar över och försöker sopa det jobbiga du har sett under mattan. Det handlar om många människoliv som har slagits i spillror. Som kanske aldrig går att laga igen. Människor som hade kämpat sig upp och var på väg mot att kunna arbeta, men som blev nerknuffade till botten igen av er reform. Många klarade inte ytterligare ett stort bakslag. Såna människoliv är tunga att bära, Cristina. Hoppas du är mycket stark. Eller att du en dag kommer till insikt om din svaghet.

Det finns många som har det som Mats…

Tack, Rune för att jag fick lägga in det här i bloggen!

~ ~ ~ ~

Fredagen den 19 november var jag på en begravning, då begravdes Mats Eriksson, skapar- och drivkraften bakom nätverket Sociala Medborgargardet För Allas Rätt Till Social Acceptabel Trygghet! Mats var även känd som mannen på läktaren.

Nu föll Mats själv offer för den sjukförsäkringsreform som han kämpade så hårt emot, Mats var nämligen sjuk men hade ingen rätt till sjukersättning utan fick leva på en svältlön. Att vara sjuk och hamna i denna situation gör givetvis att man blir oerhört stressad. Att ha en sjukdom som gör att man inte klarar ett arbete och inte blir lyssnad på och utkastad ur sjukförsäkringen och förväntas att arbeta med något som inte finns är givetvis ett fördärv för den som drabbas. Mats var oerhört stressad över situationen och han mådde väldigt dåligt av det.

Nu behöver inte Mats kämpa mera mot detta sjukförsäkringssystem som skapade den otrygghet och ovisshet som han kände och som gjorde att hans kropp till slut inte orkade mera. Jag har träffat Mats många gånger och pratat mycket med honom och det råder inget tvivel om att reglerna i sjukförsäkringen skapade ett tufft liv för Mats och det råder heller inget tvivel om att Mats var mycket sjuk.

Politikerna säger att man vill ge de sjuka en chans att komma tillbaka till ett arbete, men för Mats var inte detta någon chans, utan tvärtom, han föll offer för politikernas chans. Mats är inte den förste som gjort det, och han blir förmodligen inte den sista heller om inte politikerna tar reson och stoppar utförsäkringen av sjuka människor.

Det råder inget tvivel om att de beslut försäkringskassan tar idag på grund av reglerna i sjukförsäkringen inte överensstämmer med den verklighet många sjuka lever i idag. Att kasta ut sjuka människor ur sjukförsäkringen och påstå att de är fullt arbetsföra till några hitta-på-jobb som inte finns i verkligheten är en skam för Sverige och absolut ingen chans för den som drabbas. Jakten på sjuka har tagit sig sådana proportioner så att sjuka människor far mycket illa och det märkliga i detta är att ingen verkar bry sig, utan det får rulla på och sjuka fortsätter att fara illa, jag tror många inte riktigt förstår under vilka förhållanden många sjuka tvingas leva under, det är inte klokt det som pågår.

Det finns bara en sak att göra, det är att stoppa utförsäkringen av sjuka omgående och tillsätta en oberoende och tillförlitlig utredning som reder ut denna härva. De som har drabbats ska givetvis ha upprättelse, för idag går inte detta korrekt till på grund av inhumana regler i sjukförsäkringen som inte tar någon som helst hänsyn till många sjukas situation.

Vi får givetvis inte förringa dem som har blivit hjälpta, men alldeles för många har råkat illa ut och så ska det givetvis inte vara. Systemet ska väl ändå vara till för att hjälpa sjuka människor och inte stjälpa dem, något är väldigt snett i denna sjukförsäkringsreform och det måste rättas till omgående innan flera råkar illa ut.

Utsatta Höjer Rösten

http://protestera.ning.com/

Rune Blixt