Hej!
Jag är en prinsessa av folket, en prinsessa i exil, en prinsessa utan land…
Men jag minns mitt forna hemland med stor kärlek…
Det var en gång ett land… Det var ett av de allra bästa och tryggaste länderna i världen.
Människorna var fina, de brydde sig om varandra. Och politikerna i landet såg till att det fanns regler som gav stöd när människor blev sjuka eller förlorade sitt arbete.
Men som i alla sagor så dyker det förr eller senare upp något som förstör idyllen. En elak häxa eller små busiga troll… Så även här, de skyddande reglerna försvann och istället kom nya hårda lagar och förordningar. Landet förändrades ganska så dramatiskt…
Det är nu ett land i ruiner.
Du gamla, du fria…du nya, du otrygga land…
Det är fortfarande ett mycket vackert land. Med sanslöst rosa körsbärsträd och doftande schersmin, med glittrande floder och sjöar, med brinnande lönnlöv och snögnistrande tysta djupa skogar…
Men det är ett mycket trasigt land. Hemlösa fryser ihjäl på gatorna medan juleljusen tänds, det sparas in på pensionärer, arbetslösa anvisas till ett sprillans nytt slaveri, svårt sjuka lämnas oförsäkrade (inte alls ”omförsäkrade”!), misstro och en ny girighet råder, där några extra korvören i den egna plånboken vinner röster i valet, på bekostnad av den gemensamma välfärden. Och alltför många liv har redan slocknat i förtid på grund av de nya reglerna. Det här bara måste få ett slut…!
Människoliv är mer värda än paragrafer… Det finns inget dyrbarare. Var och en är unik och har något att bidra med till helheten, vare sig det alstrar pengar eller inte.
Det sätt man behandlar de mest utsatta invånarna på visar klart och tydligt hur det är fatt med ett samhälle.
Det råder inga som helst tvivel, vårt land är akut sjukt, det borde läggas in för operation! Men vårdköerna är tyvärr långa… Först i raden står hela tredje världen och stampar otåligt, de flesta EU-länderna har inte hunnit längre än till farstun, stora nationer i kris kräver företräde i varsin gräddfil. Gräddan tar sig alltid fram, med hot, mutor eller privata försäkringar.
Det här skulle kunna mynna ut i ett rykande politiskt brandtal, men jag vill också passa på att ge lite uppmuntran…
Talet ska inte bli alltför långrandigt – jag föredrar blommigt!
Så jag kommer nu att dela ut några tänkta blommor, och efter det får ni något att dra lite på smilbanden åt. Ett gott skratt förlänger ju livet. Det kan många av oss behöva. Alldeles gratis är det också!
Den första blomman går till alla som har drabbats av utförsäkring och omänskliga nya sjukförsäkringsregler. Det är den allra största och vackraste av mina osynliga blommor. Den är bländgul och doftar som en sommardag. Ni är väl värda den, var och en. Jag hoppas att den ska lysa upp mörkret en aning, ge hopp om en bättre framtid trots allt. En framtid präglad av trygghet och respekt för alla som råkar ut för sjukdom. Fattigdom och extrem oro för morgondagen gör ingen frisk… Hämta styrka hos varandra, fortsätt kämpa för förändring, och berätta i media om vad som händer, så att politikerna och alla som ska rösta inser att något måste göras åt denna katastrof! Ge inte upp! Livet kan bli bättre även om det är tungt och svårt nu. Livet är värdefullt. Även när det inte känns så…
Nästa blomma tror jag bestämt är fridlyst, så den får växa kvar på sin plats. Den går symboliskt till några av er som arbetar på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, ni som ser människorna som far illa, och som gör mer än ni ”måste”. Ni som vågar sticka ut ur byråkratins fyrkantiga ramar och vara medmänskliga – ni är fantastiska, om än sällsynta!
Här ska det också in en blomma till alla läkare som sliter sitt hår i förtvivlan i sina försök att hjälpa patienter som behöver sjukskrivas. Den fick jag lägga till i blyerts i morse, men hoppas att den inte färgar de resterande hårstråna grå…
En späd men lysande liten blomma går till den handfull politiker som svarade personligt på ett brev med frågor som jag skickade till samtliga riksdagspolitiker och många politiska bloggare, sammanlagt omkring fyrahundra personer. Bara några få av dem som ens svarade skickade något annat än ett standardsvar…
Den sista blomman är grov i stammen och har kraftiga kronblad, den går till alla er som är friska nu. Jag hoppas att den ska ge er evig hälsa, för att bli sjuk i det här landet idag ses närmast som kriminellt… Många som är friska nu kommer en dag att få lov att sälja huset, bilen, sommarstugan och båten – om de är lyckliga nog att äga något av detta nu. Den som är glad över jobbskatteavdrag kanske inte vet att pengarna tas från svårt sjuka som nu står utan tillräcklig inkomst, medan deras så kallade ”arbetsförmåga” prövas gentemot hela arbetsmarknaden… Det finns inga garantier, sjukdom träffar blint, och de nuvarande reglerna slår hårt mot den som drabbas…
Apropå blommor… Samtliga riksdagspartier, förutom ett, har ju varsin blomma som partisymbol. Kanske det oblommiga partiets mest passande symbol snarast är ett (sniket) arbetsbi? Den tanken kom till mig när jag vandrade över ängar som stod vita av blommande klöver. Bina svärmade som galna kring de underbart doftande klasarna. De sög ut all nektar de bara kunde få tag på, för att tillverka mängder av honung åt sig själva och sina närmaste. Medan blommorna lämnades kvar åt sitt öde, helt utsugna… Sådan är naturens lag, javisst. Men ska det vara så också bland människor…?
Just klöver passar förresten extra bra in i den ekonomiska symboliken. Så även att detta sjukuppror hålls här på Mynttorget… Lägg på tal om det gärna en slant, helst en femkrona, i våra skrammelbössor, det går bl.a. till att finansiera akuta behov under upproret… 🙂
Sagan som inledde talet är inte slut. Slutet är ännu öppet. Det kan bli värre, men det kan också bli bättre. Du bestämmer med din röst i höst om det ska bli gott.
Och om lirarna i det stora huset där borta inte fattar hur sjukt allt har blivit så får vi bilda ett prinsessparti! Om jag blir politiker en dag så lovar jag att röra om i grytan, och jag kommer alltid att prioritera de mest utsatta gruppernas mänskliga rättigheter, i medvind som motvind! Jag är van vid starka vindar…och även om de slår mig till marken så reser jag mig.
Bättre en partiellt frisk politiker än en helt sjuk politik!
Vi skulle förresten kunna göra en enorm besparing på att avskaffa ansvarslösa politiker. (Det här är en favorit i repris för den som har följt min blogg, inspirerat av en artikel av Erik Ullenhag, fp.)
Politikerna borde få lov att utföra någon motprestation i form av kvalitativa beslut som inte drabbar folk negativt, för att få behålla sin politikerpeng…
Dessutom, eftersom det inte är nyttigt för politiker att traska omkring i riksdagen alltför länge, så borde väl politikerpengen rent allmänt ha en bortre tidsgräns motsvarande sjukpenningens, och ersättas av en mycket låg politikerersättning efter en tid. Som också den tar slut. Och som tar slut snabbare ju sämre de fattade besluten är, inget valfläsk eller valfjäsk accepteras – raka puckar och kloka åtgärder ska det vara! (Särskilda undantag från dessa utklassningsregler kan göras för politiker som fattar bra beslut och som då kan beviljas fortsatt förtroende ännu en tid.)
Ju sämre den i exemplet empatilöse politikern eventuellt mår av insikten om sin kommande avgång (avgångsvederlagen slopas givetvis i sådana fall), desto fler sofistikerade åtgärder bör denne utsättas för, medan fler och fler papper regnar in genom brevlådan, papper som redovisar mycket krångliga regler (gärna med felaktigheter och dubbeltydigheter insmugna så politikern får söka länge efter de riktiga uppgifterna i andra källor – en liten utmaning är väl aldrig fel – det håller igång hjärnkontoret).
Reglerna bör också ändras med kort varsel och med oregelbundna mellanrum så att det aldrig är solklart för gemene politiker vad som gäller. Uppdateringsförmågan måste vara på topp under bibehållen tjänstetid.
Politikern på väg utför bör även förmedlas stora buntar av mångsidiga detaljerade självutvärderingspapper och enkäter att fylla i och sedan snabbt lämna in för folkets kritiska granskning…
Sjukpenning eller annan liknande ersättning kan förstås inte godkännas för dylika ”utbeslutade” politiker eftersom det inte kan anses vara en varaktig eller tillräckligt väl definierad sjukdom att besitta egenskaper som gör att man fattar dåliga beslut.
Återstår: politikerkassa där en grundersättning på 225 kr/dag kan ges till de arbetslösa ex-politikerna medan de söker nytt jobb via Politikerförmedlingen (utanför politikens område, eftersom de ska prövas mot hela arbetsmarknaden), har de tur kanske de kan få en lönebidragsanställning och utgöra i det närmaste gratis arbetskraft, utklassade långtidspolitiker står ju tyvärr inte så högt i kurs på samhällsskalan.
Behöver de i väntan på en sådan anställning ta till politikerbidrag och diverse små arbeten för att få karusellen att gå runt så kan de tillåtas att under sex månader få tjäna 1 500 kronor i månaden utan avdrag på bidraget.
Frågar ni mig så tror jag att det här skulle sätta sprätt på saker och ting ganska snabbt…
Jag vill avsluta med en uppmaning till er alla, ett tänkvärt citat:
“Brinn så länge du lever.
Låt ingen få släcka din glöd.
Brinn så vi alla kan se dig.
Vägra vara levande död.”
Ha det nu så bra ni bara kan, allihop…!
Read Full Post »
Bokstavsprinsessan 